OM

I telefonen finns hela människan

”Om man bor i ett litet samhälle i avfolkningsbygd som jag – i småländska Virserum – finns de alltid där. Ibland är de många, ibland är de färre. Ofta utgör de majoriten av medresenärerna i bussen, de är en viktig kundkrets för den lokala kollektivtrafiken. Man kan följa tillståndet i världen, var konflikterna är som värst, bara genom att studera klädsel och hudfärg. För, de kommer i vågor.

De är främlingar. De ser annorlunda ut. Till vardags kallar vi dem flyktingar. Men framförallt är de främlingar. Det skiftar varifrån de kommer och vilka de är. En del blir hemskickade, en del får uppehållstillstånd. Alltför få stannar kvar i våra samhällen. Vi hade ju behövt nya människor.

Vi vet inget om dem. Jag vet inget om dem.

Ibland verkar det som om flyktingskapet är en fullständig och slutgiltig mänsklig identitet. Yrke: flykting. Mänsklig egenskap: Flykting. Och även om miljontals palestinier bor i det som kallas flyktingläger sedan 1948, tror och hoppas de flesta flyktingar att flykten ska vara något tillfälligt övergående, ett interregnum mellan ett liv och ett annat men med samma individ i centrum.

I avfolkningsbygd, vilken enorm mängd dokumentation av bondeliv och odlingsskap och bruksmiljöer har vi inte. Men all denna mänskliga erfarenhet, vem dokumenterar den?

Med början augusti 2016 kommer projektet ”I telefonen finns hela människan” att besöka åtta flyktingförläggningar från Uppland i norr till Malmö i söder. Som namnet antyder har den smarta telefonen en avgörande betydelse. I telefonen finns bilder från den tiden man var den man tycker man är, där finns det också bilder från resan och från det första mötet med Sverige. Vad är så speciellt i Sverige att det är värt att fotografera? Tre olika berättelser i bilder gömmer sig i telefonen; den jag var, flykten, dit jag kommit. Det är dessa bilder vi samlar in. Och har vi fått bilder, vill vi veta naturligtvis vad som finns på dem och då får vi berättelser.

Det är viktigt för flyktingarna att bli sedda som människor med en mångfacetterad identitet och erfarenheter utöver flykt och lidande. För vår del handlar det inte bara om kunskap om våra framtida grannar… När vi ser dem kommer vi också att se oss själva, eftersom deras längtan och deras drömmar är desamma som våra.”

Henrik Teleman

I telefonen finns hela människan genomförs i samarbete med åtta olika museer, och lokalt med flera olika andra organisationer som Röda Korset, Svenska Kyrkan, Migrationsverket, liksom kommunala förvaltningar.

Efter det att projektet besökt en förläggningsort genomförs en lokal utställning för flyktingar, skolor och ortsbefolkning. De flesta museerna kommer också att genomföra egna projekt på förläggningsorten. Från och med juni 2018 turnerar en vandringsutställning runt på de deltagande museerna. En bok kommer att skildra projektet. Se också kalendarium.

 

Henrik Teleman

För Henrik Teleman är ställningstagandet och underifrånperspektivet centralt. Han har som konstnär genomfört ett flertal stora etnologiska konstprojekt: (Människan blir inte mätt av prat, 1993), (Händer 1996-2001), (Skogens människor 2002), (JAG – om traditionell manlighet 2004-2005). Projekten har både genomförts och visats över hela Sverige. 1998 tog Henrik Teleman initiativ till startandet av Virserums Konsthall, vars chef och konstnärliga ledare han var fram till och med 2013. Bland initiativ som Henrik Teleman tagit märks den nuvarande konsthallen, det så kallade Pappershuset, de återkommande textilutställningarna, utställningarna om trä och hållbarhet, liksom den internationella triennalen för hållbart samhällsbyggande ”Nödvändighetens arkitektur”

 

Projektet besöker under hösten

Marma, Älvkarleby kommun, i samarbete med Upplandsmuseet – gjort

Möllstorps Camping, Färjestaden, i samarbete med Kalmar läns museum

Lammhult, Växjö kommun, i samarbete med Kulturparken Småland

Nyhyttan, Nora kommun, i samarbete med Örebro läns museum

 

Kulturrådet

Comments are closed.