OM

Vad hände sedan?

Att uttrycka det outtryckbara, en uppföljning av I telefonen finns hela människan.
20 07 01-22 06 30

Bakgrund

Under åtta månader från augusti 2016 till mars 2017 intervjuade Henrik Teleman och Zainab Witwit ett hundratal flyktingar på sju förläggningsorter. Flyktingarna var passiviserade av lång väntan men också förväntansfulla inför att bli en del av Sverige. Flera tusen mobiltelefonbilder samlades in. På varje förläggning som fältarbete genomfördes kom tidningar, radio, TV och gjorde reportage. Journalisterna hade svårt att slita sig, intervjutillfällena var så spännande.

På varje förläggningsort visades en utställning med material från den lokala förläggningen. Våren 2017 samlades alla berättelser och foton i en stor utställning där de presenterades tillsammans med två videoinstallationer. Utställningen turnerade till de deltagande åtta museerna fram till och med 2018. Sammanlagt har runt 200 000 människor sett någon av utställningarna, uppemot en miljon människor såg inslaget i SVT:s ”Gokväll” våren 2018. ”Det nya livet”, SR P1:s femton korta radioprogram med inlästa berättelser motsvarar 3 750 000 lyssningstillfällen. Hur många som tagit del av övriga hundratalet tidnings-, radio- och TV-inslag är svårt att veta. I telefonen finns hela människan blev en plattform för kunskapssökande och kunskapsspridning om flyktingar, för mötet mellan konst, vetenskap och samhälle. Genom en etnologisk konstprocess kunde alltså hundratusentals svenskar lära känna de nyanlända genom en bok, utställningar, radio, tidningar och tv. 

Fokus låg på hela människan. Krig och flykt var alltså inte det viktigaste, utan den människa som man varit och gärna ville bli igen. Berättelserna handlade i första hand om arbete, vardag, kärlek, barnen, fest – men krig och flykt gick naturligtvis inte att undvika.

Sedan flyktingvågen 2015 har främlingsfientligheten fått ett fast grepp om den svenska offentligheten på ett sätt vi inte sett sedan andra världskriget. Flyktingen blir ”Den Andre”, någon för oss främmande och därmed obehaglig. Rika svenska kommuner spelar skamlöst Svarte Petter med nyanlända. Moderatledaren poserar jaktklädd – något som associerar till vapen och våld – under rubriken ”Håll gränsen”. Också inom organisationer som välkomnar flyktingar skapas en bild av flyktingen som Den Andre, då ett ständigt offer.

Vad hände sedan?

Vad hände sedan? är en uppföljning av I telefonen finns hela människan. Projektet ägs av Folkets Konsthall och produceras av Henrik Teleman som också fungerar som fältkonstnär. En tredjedel av de tidigare deltagande flyktingarna – nu spridda över landet – kommer att intervjuas vid flera tillfällen. Tanken är också att deltagarna ska engageras i eget dokumentationsarbete, bland annat med film och foto. Konstnärliga arbetssätt möjliggör en annan, känsligare kunskap än ordet. Vi vill ta reda på vad som hänt våra informanter – framförallt med deras förståelse av sig själva, det gamla hemlandet och Sverige.

Ett etnologiskt konstprojekt

Vad hände sedan? är precis som I telefonen finns hela människan ett etnologiskt konstprojekt. Gestaltningen bygger innehållsligt på resultatet av etnologiskt fältarbete. Den etnologiska konstprocessen kan vara en demokratisk möjlighet. När fältkonstnären träffar människor förflyttas fokus från konstens och konstnärens egen värld. Konstnären ”kalibreras” i mötet med informanterna innehållslig och språkligt. Det skapar förutsättningar för ett skapande som är relevant och tillgängligt för en bred publik.

Vad hände sedan? syftar till att undersöka och utveckla den etnologiska konstprocessen från fältarbete till en starkare gestaltning bortom det rent rapporterande.

Samarbete fältkonstnär och forskare

För att kunna gestalta utifrån den dokumentation som fältarbetet givit måste materialet struktureras och analyseras, en process snarlik den som forskare inom samhällsvetenskap och humaniora bedriver. Projektet samarbetar med forskare vid framförallt Linnéuniversitet men också vid Lunds universitet. Projektets insamlade dokumentation ställs också till forskarnas förfogande.

Utifrån analysen av text och bilder från fältarbetet kan konstnären skapa en gestaltning som är fiktionaliserad precis som i en vanlig spelfilm. Gestaltningen i projektet kommer alltså inte handla om verkligt existerande enskilda personer. Innehållet från olika vittnesmål kan då kombineras och skapa ett syntetiserat berättande kring de – för de flesta människor – allmängiltiga utmaningar och erfarenheter flyktingarna berättar om; ensamhet, uppbrott, längtan, kärlek, sårbarhet, rädsla, trygghet. Gestaltningen kan då bli tydligare och därmed bättre förmedla kunskap. Den kan bli mer gripande och än mer inbjuda till identifikation. När publiken känner igen sig, slutar Den Andre att vara främmande utan blir istället jag. Hens berättelse är vår gemensamma.

Hur syns projektet?

Media kommer inbjuds att följa dokumentationsarbetet. Information sprids via hemsida och nyhetsbrev. Projektet avslutas i juni 2022 med en spektakulär, vacker och publikdragande utställning.Utställningen kommer att bestå av ett flertal scener som behandlar olika teman, sinsemellan utvecklar de ett spänningsfält. Besökaren kommer att kunna vandra runt i utställningen omsluten av gestaltningen, som i en frusen tredimensionell film. Utställningen kommer att bestå av allt från föremål till ljud och projektioner på bland annat på roterande spegelkulor, liksom spegelklädda parabolantenner, som i sin tur projicerar vidare bildfragment på golv, väggar och tak. Utställningslokalen kommer att ha stor takrymd och vara minst 4-600 kvadratmeter stor. Gestaltningen kommer också att nå många genom att fungera också genom andra massmedier, exempelvis teater, på nätet, i radio, TV och tidningar. En bok tas fram som däremot utgår direkt från det dokumentära materialet kommer att komplettera utställningen.

Projektet ägs av Folkets Konsthall och genomförs i samarbete med bland annat ABF Malmö.

I telefonen finns hela människan leddes av Henrik Teleman pågick 2016-2018 och genomfördes i samarbete med åtta museer; Malmö Museer, Kulturparken Småland, Jönköpings läns museum, Kalmar läns museum, Örebro läns museum, Arbetets museum, Gotlands Museum och Upplandsmuseet. Projektet finansierades av Postkodlotteriets kulturstiftelse, Statens Kulturråd och deltagande museer. Förutom de deltagande museerna skedde ett omfattande samarbete med Röda Korset, frikyrkor, andra volontärer, SR P1, ett stort antal kommuner medflera.

Forskargrupp Vad hände sedan?

Till projektet finns en grupp forskare knutna som bidrar till utveckling av fältarbete innehållsligt och metodologiskt liksom med analys av dokumentationen och erfarenhetsspridning.

• Bodil Petersson är professor i arkeologi vid Linnéuniversitet. Hon har fleråriga vana att arbeta interdisciplinärt mellan konst och forskning inom arkeologi och kulturarv. Hon kommer att studera hur mötet mellan konst och vetenskap ser ut och äger rum inom projektet. Bodil kommer att bidra med en utblick från andra projekt där det också har funnits en uttalad ambition att konsten och vetenskapen ska samverka för att nya perspektiv ska uppstå. 

• Dr Christopher High är Universitetslektor i Freds- och Utvecklingsstudier vid Linnéuniversitet. Chris har använt visuella deltagarmetoder i transdisciplinär forskning i Europa, Indien, Öst- och Sydafrika. Han har mer än 20 års erfarenhet av particapatory workshops och utbildning i mediaproduktion med fokus på att skapa ett bredare och mer autentiskt/sant skildrande av deltagarnas liv. Chris vill arbeta vid sidan av fältkonstnären för att ge informanterna möjlighet till ett reflexivt historieberättande. Chris vill också genom kvalitativ forskning – deltagarobservation och intervjuer – få en bild av hur projektet påverkat informanternas liv och självförståelse. Han kommer också att intressera sig för hur vi ska kunna presentera projektet utanför Sverige. 

• Dr Åsa Trulsson är lektor i kultursociologi vid Linnéuniversitet. Hennes forskning berör migration, religiös mångfald och förändring samt frågor kring inkludering, exkludering och möjlighetstrukturer inom det svenska utbildningssystemet. Hon har erfarenhet av narrativa och deltagarbaserade metoder i forskning och undervisning. Hon intresserar sig för narrativa metoder i undervisningen för att bryta ner generaliserade bilder men också öppna möjlighet för empatisk inlevelse i situationer. Trulsson fungerar som kontaktperson för Plattform migration och LNUC. 

• Johanna Rosenqvist disputerade 2007 på avhandlingen Könsskillnadens estetik? Hon är gästprofessor vid Konstfack där hon har är biträdande programansvarig för doktorandprogrammet jämte sitt lektorat i konst- och bildvetenskap vid Linnéuniversitetet. Rosenqvist undersöker performativa aspekter av kön i flera forskningsprojekt och publikationer. 

• Maria Persson är docent i arabiska vid Lunds universitet. Specialkompetens lingvistik, arabisk dialektforskning, talar syrisk arabiska, arbetat 10 år Syrien/Oman. Forskning på insamlade berättelser (arabiska). Bidrar i projektet med metodologisk feedback på översättning, transkription, analys och långsiktigt bevarande av digitalt insamlade berättelser. 

• Anders Högberg är professor i arkeologi vid Linnéuniversitetet. Ett intresseområde i hans omfattande forsknings- och samverkansarbete handlar om de varierande sätt som kulturarv används och ges mening och vilka effekter det får för hur vi tillsammans bygger framtiden. Högberg har medverkat i flera forsknings- och samverkansprojekt med fokus på mångfaldsfrågor, kulturarvsbruk och olika sätt att använda kulturarv för att skapa bättre framtider. 

• Plattform Migration är en strategisk plattform för migrations- och integrationsforskning vid Linnéuniversitetet som ska bidra till samverkan och kunskapsutbyte med olika aktörer utanför universitetet. Plattformens roll är att underlätta kontakter för samverkan och den tredje uppgiften i regionen och att bistå med en infrastruktur för synliggörande bland olika aktörer som arbetar med integration och migration i regionen, samt forskare på Linnéuniversitetet.

• LNUC Concurrences in colonial and postcolonial studies är ett spetsforskningscenter vid Linnéuniversitetet. Centret samlar forskare från hela världen och spänner vetenskapligt över flera humanistiska och samhällsvetenskapliga discipliner. Centrets forskning fokuserar på kulturmöten i koloniala och postkoloniala sammanhang och omfattar både historisk tid och nutid. Centrets forskningsmiljö utgör en resurs för projektet Kärlek på arabiska genom att projektteamet kan anordna seminarier och workshops där frågeställningar, processer och resultat presenteras diskuteras och kritiskt granskas i samarbete med centrets forskare.

• Dr Andreas Johansson leder arbetet vid SASNET som är knutet till Lunds universitet. Andreas har är aktiv inom visuell antropologi och bland annat givit ut fotoboken Yakuza Tatoo. SASNET är ett mycket väl inarbetat nätverk och en ledande kraft för skandinavisk forskning om Sydasien. SASNET har under de senaste åren satsat på forskning kring migration från Afghanistan i Sverige och USA. SASNETs stora nationella och internationella kontaktnät skulle också komma projektet till godo. Likväl skulle SASNET ta del av projektet i kommande konferenser och workshops som vi kommer anordna. Associerad forskare.

• Dr Christina Johansson är lektor i Internationell migration och etniska relationer vid Malmö Universitet. I sin forskning har hon bland annat intresserat sig för frågor om hur relationen mellan stat, nation, migrationspolitik och representationer gestaltar sig i en svensk kontext. Ett annat forskningsintresse är museer, skola och migration. Under flera år var hon anknuten till “the Ludwig Boltzmann Institute for European History and Public Spheres” i Wien, där hon medverkade i ett projekt som fokuserade på hur utbildningsinstitutioner i olika länder minns och representerar migration. Hennes senaste projekt handlar om museer och integration.

Malia arbetar med att översätta från dari.

Malia Shir Mohammad arbetar i ”Vad hände sedan?” med att översätta från dari/persiska  när vi träffar våra afghanska deltagare. Hon skriver ut de inspelade intervjuerna och har hand om kontakterna. Därtill fungerar hon som rådgivare.

Malia har bott i Sverige sedan 2008. Ursprungligen kommer hon från staden Maymana Faryab-provisen i norra Afghanistan. Hon har också bott en stor del av sitt liv i Uzbekistan.

Malia har examen i genusvetenskap och i Asiatiska Studier och Internationella Relationer från Lunds- respektive Malmö universitet. Hennes akademiska arbete fokuserar på kvinnors rättigheter i Afghanistan och olika aspekter av afghanska kvinnors liv i Sverige. 

Läs Malias uppsatser!

https://lup.lub.lu.se/student-papers/search/publication/9028936

https://lup.lub.lu.se/student-papers/search/publication/8968735

Comments are closed.